Ölställen att besöka i Boston

Förutom att hänga på American Craft Beer Fest var vi givetvis ute på olika ställen för att dricka öl på fat. Att vi var på American Craft skrev jag om tidigare, det ligger i Brookline på 1700 Beacon Street. Utbudet på fat var anpassat för den förfest till ACBF som hölls där, vad de har vanligtvis vet jag inte.

Bland höjdpunkterna på fat fanns Wachusett Larry, en imperial IPA med frisk humlesmak, Lost Abbey Angel's Share, Bear Republic Ryevalry (påminde mig lite om Hopfenweisse men lättare och humligare, Bear Republic hade många goda öl) och Founder's Devil Dancer.

Efter ACBF i Seaport World Trade Center åkte vi ut till Lord Hobo på 92 Hapshire Street i Cambridge. Det blev inga mängder öl här, minns inte heller exakt vad men några West Coast IPA slank nog ner tillsammans med välbehövlig mat i form av en vegetarisk och en köttfylld hamburgare.

The Publick House ligger i närheten på 1648 Beacon Street i Brookline. Medelstort ställe med ganska många öl på fat, både amerikanska och från övriga världen. Vi beställde bland annat Green Flash Hop Head Red, Allagash Black, Nøgne Ø Sunturnbrew och Houblon Chouffe. Roligt att smaka Sunturnbrew här, på fat, innan jag smakat flaskorna från Systembolagets senaste släpp.

The Sunset Tap & Grill ligger ute i Allston på 1380 Brighton Avenue. Fatlistan är imponerande med 100-tals öl och massor av flaskor. Här blev det bland annat Smuttynose Finest Kind IPA, Sixpoint Bengali Tiger och Pizza Port 4th Anniversary IPA. Avery Maharaja skulle finnas på fat, men vad tyvärr slut. God mat hade de också, jag beställde härligt mört kött med mustig bourbonsås och lökringar och Baggen fajitas med citroninsmord kyckling.

Deep Ellum ligger ett stenkast därifrån på 477 Cambridge Street. 28 öl på fat och lite blandade flaskor. Vi höll till på bakgårdens uteservering, mitt bland bostadshusen, väldigt mysigt. Mikkeller 10 fanns roligt nog på fat (kostade $10), vi drack även Green Flash West Coast IPA, Pretty Things Field Mouse's Farewell, Coniston Bluebird XB (cask från England), Amager Imperial Stout och North Coast Old Rasputin (nitro). Både Amager och North Coast smakade gudomligt. Dessutom delade vi på en flaska Stone Ruination IPA, otroligt färsk jämfört med de flaskor som vi smakat i Sverige. Såklart.

Priserna ligger mellan $5-10 för varierande storlekar på glasen. Inhemska öl brukar ligga runt $6, vilket i svenska pengar blir ungefär 50 kr. Ett bra pris för en pint välhumlad IPA från USA. Det märks att Sverige har högre skatter och att det kostar att ta in öl från staterna till vårt avlånga land. Dessutom har de öl som kräver det i många fall inte kvar samma krispighet från humlen.

Här står jag på behörigt avstånd framför den kända puben Cheers. Vi gick aldrig in, det är kanske Bostons största turistfälla och att trängas med andra och betala dyra dollar för Bud Light eller souvenirer lockade inte direkt. Dock måste man ju ha sett stället utifrån. Interiören spelades dock in i en studio. Va?! Visste ni inte det?

Ja, jag vet att jag inte borde men jag kan inte låta bli...

Ja, jag vet att man inte ska blogga om öl man släpat med sig från utlandet. Fast jag tänker göra det ändå i väntan på en mer seriös artikel ang ölutbudet i boston som är planerat till senare denna vecka.

Som de flesta läst så har ju beerwell nu avslutat sin resa till boston och eftersom jag hade lite extra tid (utbildning/konferens) efter det att Rojo åkt hem så passade jag på att, under kvällstid, besöka lite fler ölbutiker och se om jag lyckades fynda något. Det gjorde jag.

Nedan följer en liten bild på samtliga flaskor som följde med mig hem denna gång. Samtliga kom hem i fullgott skick tack vare bubbelplast, kläder samt kartongrör.

För första gången tänker jag nämna vilka öl jag kunde handla i butik samt vilka jag bytte till mig.

Dessa öl inhandlades i diverse butiker i boston...

• North Coast - Old Rasputin XII.
• Mayflower - Barley Wine.
• Alesmith - Old Numbskull.
• The Bruery - Coton.
• Goose Island - Bourbon County Stout.
• Schlafly - Barleywine.
• Hoppin Frog - D.O.R.I.S.

Följande öl bytte jag till mig...

• Goose Island - Night Stalker.
• Three Floyds - Dark Lord (2010).
• Firestone Walker - Parabola.
• Founders - Nemesis.
• Bells - Batch 9000.
• Captain Lawrence - Barrel Select.
• Deschutes - Jubel 2010.

Ni kanske undrar varför jag inte tog med några ipor hem? Jo, det beror på att jag anser att de ska drickas så färska som möjligt och beslöt mig sonika för att nöja mig med att dricka dem på fat under besöket. Sådetså.

För er som älskar viner....

Ja, jag vet. Det finns ingen ursäkt. Snart kommer fler inlägg från oss. Tills dess får ni hålla till godo med detta underbara inlägg från vår vän Bengt, en sann vinkonässör som hjälper till att sprida vinets goda rykte i Sverige.

Öl är naturligtvis mer påfrestande och drar tankarna till grottmänniskor, reliker och riktiga fornmänniskor... Ja, det är dessa former av avskum som dricker denna dryck.

Vad sägs om Beerwells riktiga topplista med Agenten som grund, mig ståendes framför kameran proklamerande i en superfylld state att Green Flash eller Alesmith bör drickas en vecka efter buteljering, i rikssändning, i TV4, tack Bengt. Fast jag gillar vin också. Speciellt Amarone. ;)

Fredagskväll på ACBF 2010

Efter ett hett tips från Todd att besöka American Craft Beer Fest på fredag istället för den planerade lördagen, befann vi oss äntligen vid Seaport World Trade Center i Boston för att smaka en massa god öl.

Vi kom dit en halvtimma innan och fick en ganska bra plats i kön, som snabbt växte bakom oss. Vid öppnandet flöt allt på mycket snabbt och strax var vi inne i den stora hallen som ännu var rätt gles med besökare.

Istället för att gå in på en lång redogörelse för vilka öl vi testade, vilket väl var kring ett 30-tal per person (vi hade även med oss Eric som Baggen trejdat med tidigare), så listar vi några av höjdpunkterna:

Goose Island Bourbon Barrel Aged Imperial Coffee Stout, samma som den "vanliga" Bourbon County Stout fast kaffe i den, betydligt mer balanserad, man slås inte av bourbonsmaken lika mycket och kaffet gör det hela till en behaglig upplevelse.

Cisco Cherry Woods, ekfatslagrad veteöl med körsbär, helt enkelt en riktigt bra upplevelse, inte för syrlig utan fint balanserad.

Brooklyn BLAST!, en dubbel-IPA som helt enkelt smakade mycket bra.

Sierra Nevada Hellraiser, en Chocolate Chili Pepper Imperial Stout på 10,2%, mycket krämig och just precis lagom med diskret chilismak i bakgrunden. Vi smakade även lite på en "Habanero stout" från något annat bryggeri, den rev rejält i eftersmaken.

Boston Beer Co, ja ni vet dom där som gör Samuel Adams, hade en ganska god suröl vid namn Kosmic Mother Funk. Förvånansvärt bra drag i den!

Stone hade sin vanliga IPA med olika torrhumlingar, vi testade Chinook och Columbus, jag hade velat testa Centennial men den var inte på när vi först kom dit och sedan testade vi en massa andra öl istället och... tja. Så blev det.

En annan höjdpunkt var att det fanns mycket tjejer på plats, vilket märks på en del av bilderna. Då menar jag inte bara som bihang till sin kille eller ståendes i utställarbåsen för att attrahera besökare, det fanns flera exempel på tjejer som besökte festen i grupp för att testa öl. Här ligger Sverige lite efter, vilket redan påpekats i någon annan blogg.

Bland lågpunkterna fanns North Coast som bara hade två olika öl, och Lagunitas verkade inte ens ha kommit dit. En värre lågpunkt var att det inte fanns några stolar att sitta ner på. Värdelöst! Benen känns lite svaga idag.

Det var mindre folk än 2008, då Baggen var där. Men; betydligt mer välorganiserat. Den här ölfestivalen riktar sig till den stora massan för att få den mer intresserad av olika öl. Vill man ha mer specialöl så finns Extreme Beer Fest i olika tappningar.

Efter festen så stack vi till Lord Hobo, som rekommenderades av bröderna Alström själva. Bra urval på fat och god mat. Nu ska vi till Sunset Grill & Tap för att smaka lite från deras sortiment av 112 fatöl (!) och 400 flaskor. Ha det bra, ni dödliga!

En awesome kväll i Boston

En okej flygresa med för Baggen lite för många skrikande barn, sedan lite trejding och efter det tunnelbanespårvagnen till puben American Craft där trejdaren Eric gjorde oss sällskap. Runt 50 öl på fat för förfestandet kring American Craft Beer Fest!

Vi provade bl a Alagash Black 1yr Old Burboun Barrel Aged, Bear Republic Five Zero, Endavour, Racer 5, Racer X, Ryevalry (en personlig favorit, som jag tyckte påminde om Hopfenweisse med en massa mer god humle i och mindre störande jästsmak), Founder's Devil Dancer, Lost Abbey Angel's Share (Bourbon, på FAT!), med flera... En del riktigt bra öl, kanske man kan säga.

Just nu ligger Baggen och snarkar i sängen. Jag tar det tunga lasset och bloggar. Nu vaknade han visst och frågade "ska du sitta uppe?" innan han gick in och borstade tänderna. :)

American Craft var ett mycket trevligt ställe. Trots att de blandade ihop våra beställningar av hamburgare, där jag fick en rå burgare och Baggen en medium, så var servicen outstanding och sällskapet out of this world.

Till råga på allt började vi prata med ägaren av stället, sedan tvingade han i sin tur Todd från BeerAdvocate att prata med oss, och i samtalet som följde som innehöll en hel del av öl och bryggerier tvingade jag Todd att avslöja att han var en värdig arvtagare till Jonas Alströmer, mannen med potatisen, som i senare skede om jag inte minns helt fel inte var den förste, detta får gärna någon mer faktaintresserad kolla (kanske Bark, hint hint), men vi hade ett mycket givande samtal om öl, bryggerier, trender och den kommande ölfesten i Boston.

Vi besöker American Craft Beer Fest

Nu i helgen är det dags för American Craft Beer Fest 2010 i Boston, USA. Beerwell är på plats för att hitta guldkornen bland fler än 400 olika öl.

Hela listan på bryggerier och öl:
http://beeradvocate.com/acbf/beer/

Om ni hittar något i listan som ni absolut vill att vi ska prova, tveka inte att kommentera! Vi kommer att slänga upp text och bild när det ges tillfälle.